2013-06-20

Jellicoe Road då!







När jag duschar så tänker jag på Jonah Griggs.
På Taylor Markham och det som eremiten viskade i hennes öra precis innan han sköt sig själv i huvudet.
Hur barn leker krig, precis som vuxna.

Det är väl inte så mycket annat att säga än att den här boken är förjäkla bra.
Allt är liksom tilltalande.
Ett påhittat gängkrig, en bilolycka, ett mysterie, ett försvinnande, en sur katt och sweet teenage love såklart.
Hemskt fint på precis alla sätt och vis.
Språket är också tilltalande.
Ni vet så där kittlande stundtals att man måste läsa meningen om och om igen och
 stänga boken för att genast öppna och sen läsa det ytterligare en gång.

Min första recension blir väldigt kort.
Men att beskriva handlingen på ett bra sätt blir mest bara krångligt.
Jag har läst ett par texter som berättar om vad boken handlar om i stora drag och det har låtit rätt så trist faktiskt. Därav den långa tiden mellan att jag köpte boken tills att jag faktiskt läste den.
Så jag tänker inte krysta fram någon beskrivning helt enkelt.
Bara säga att jösses vilken bok ändå.

Läs läs!

När jag duschar så tänker jag på Jonah Griggs.
Och det är ett betyg så gott som något.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar