2013-07-23

Silvia Avallone - Stål

Det har skrivits ganska mycket om den här boken, det finns recensioner och tips mest över allt. Men det hindrar inte mig från att också tycka till. Eller snarare kanske delta i hyllningskören. Den är jättebra. 

I Piombino, en norditaliensk industristad, växer Francesca och Anna upp som oskiljaktiga vänner i början av 2000-talet. Staden domineras av stålverket som de flesta män i staden har någon anknytning till. Francesca och Anna har fyllt 13 år och börjar dra till sig uppmärksamhet från den manliga blick som vårdats av Berlusconis tv-imperium och som behållit en italiensk sexism och misogyni intakt i landet. Det handlar mycket om den här blicken, och om bristen på möjligheter att fly den. Eller om försöken att utnyttja den.

Det finns flera motpoler i boken - det nedslitna Piombino jämförs med turistparadiset Elba som kan skymtas vid horisonten, men som ändå är helt ouppnåeligt. Francescas pappa är en trög och pliktrogen arbetare, en kontrollerande och våldsam man, medan Annas är en charmig, listig och drömmande skurk. Anna och Francescas ungdomliga skönhet och exhibitionism betraktas av deras fula och hämmade klasskompis Lisa och hennes rullstolsbundna syster Donata. Anna och Francesca har inte samma målsättningar i livet - där Anna villa studera vidare och bli politiker, jurist eller något annat som räknas, vill Francesca bli upptäckt, vara velina på tv eller jobba som fotomodell. 

Boken handlar om deras vänskap och hur den sätts på prov i försöken att växa upp. Det handlar också om tröstlösheten i att sitta fast i en situation man har mycket svårt att påverka. Där flera av bikaraktärerna nästan helt givit upp hoppet har Anna och Francesca sin ungdom kvar att luta sig mot - drömmarna är ännu inte krossade. Som det står på baksidan av boken: "De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket". 

Skitbra. Läs. Check it --> Bibblan. Adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar