2013-08-16

Bokbloggsjerka # 7

Det verkar som att Annika tyckte att vi kom för lindrigt undan med förra veckans enkla fråga så den här gången har hon tagit i med något mer svårbesvarat. 

Bokbloggsjerka  16-19 augustiFinns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Det första svaret som kommer för mig är rätt och slätt: nej. Men det är ju inte riktigt så enkelt. Om det görs snyggt så är inte klichéer något problem egentligen - det kan vara språkliga klyschor som blivit klyschor helt enkelt för att de är det absolut bästa sättet att beskriva något. Då har jag faktiskt mycket svårare att ta de författare som gör allt för att undvika klichéer och vars liknelser och metaforer blir alltför krystade. Älskar när det görs enkelt, snyggt och originellt, avskyr är det blir omständligt och ordtungt. 

Grej jag inte pallar:
Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril. - Björn Ranelid
Vafan innebär det liksom?  Ska mitt hierrrrta dras iväg ut i universum och känna den Ranelidska själens undernärda tyngd pressa mot mina ögonlock i den språkliga extasens evinnerliga höjder? Eller ska jag bara kräkas lite i munnen?

Grej jag gillar:
Han blir vit som tofu i ansiktet. - Kim Young-Ha
En liknelse och inte en metafor, helt befriad från nedtyngande ordbajs. Den beskriver så mycket och på ett så oväntat sätt! Älskar det. 

Jag kommer på rak arm inte på någon författare som jag tycker lusar ner sitt språk med klichéer, men inte heller någon som skulle komma undan med det. Kanske beror det på att de som kommer undan med det gör det så snyggt att man som läsare inte lägger märke till det överhuvudtaget? Stealth-klyscha?

* Edit - Nu har jag läst en massa andra svar på jerkan, vilket gav en del matnyttigt. Jag tänkte främst på språkliga snarare än tematiska klyschor när jag skrev mitt inlägg. En författare som jag verkligen uppskattar, Haruki Murakami, kommer för min del undan med ett gäng klichéer. Jag har gillat det mesta jag läst av honom, men hans beskrivningar av kvinnliga karaktärer domineras helt klart av en manlig blick som gärna fokuserar extra länge på överkroppens fysionomi. Inte direkt "dina bröst är som svalor som häckar", men ibland inte heller långt ifrån. Jag kan absolut förstå hur man kan irritera sig på detta. Liv Strömqvist har uppmärksammat fenomenet här

8 kommentarer:

  1. Stealth-klyscha gillar jag :)

    SvaraRadera
  2. Superbra citat. Håller med om din utvärdering av dem!

    SvaraRadera
  3. Kan inte annat än att skriva under på ditt inlägg.

    SvaraRadera
  4. Ranelid har jag verkligen svårt för :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, han är ruskig, men ärligt talat så har jag inte läst honom. Han har gjort ett fantastiskt jobb med att få mig osugen.

      Radera
  5. Njaa inte Ranelid

    SvaraRadera
  6. Håller med! Har också svårt för Ranelid... har läst ett par av hans böcker och gillar helt enkelt inte alls hans "ranelidska". Storyn kan ju vara fantastisk, men språket blir i alla fall i mitt tycke mest ett hinder för berättelsen. Då är det bättre när en bok är enklare och rakare skriven!

    Samtidigt är det mest språkliga klichéer jag hänger upp mig på... Lagom är nog bäst :-) Läs gärna mitt inlägg i jerkan:

    http://ugglanoboken.blogspot.se/2013/08/bokbloggsjerka-om-klicheer.html

    SvaraRadera