2013-08-10

Diego Marani - Ny finsk grammatik

Nu så - romanen med den hopplösa titeln. I Trieste hittas en man som utsatts för ett brutalt rån - utan minne, utan språk mitt under brinnande krig 1943. I hans kläder finns en namnlapp märkt med Sampo Karjalainen och den behandlande läkaren anser sig ha hittat en landsman. Han beslutar sig att hjälpa honom återfå ett grepp om språket och att återvända till sin förlorade identitet. En finsk identitet som han ska finna i Helsingfors.

Jag tyckte det här lät spännande och såg framför mig en historia nästan av detektivkaraktär, där en man söker ledtrådar för att finna det inre han förlorat. Spänningselementet uteblir dock och istället får man en sorglig berättelse serverad och huvudfiguren blir alltmer isolerad, alltmer osäker på sin bakgrund. Försöken att hjälpa honom bakas in i en finsk fosterlandskärlek som är alltmer överväldigande i skuggan av hotet från de ryska trupperna som aldrig är långt borta. Han vågar inte förälska sig (något han råtts till av läkaren) eftersom han är rädd att förlora det han lyckats bygga upp genom att ge det till någon annan. Bristen på minnen, rotlösheten blir alltmer akut.

Det här var lite för tungt och seriöst för min smak. Eller kanske bara inte alls vad jag väntat mig. Jag vill inte påstå att boken är lika hopplös som titeln, men baksidestexten är ungefär lika missvisande. Jag brukar ju mest tipsa om saker som jag gillar och vill rekommendera, så vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget. Om du fortfarande vill:
Check it --> Bibblan. Adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar