2013-08-10

Ett filmtips

Jag lånade hem Quentin Crisps The naked civil servant från bibblan efter ett tips jag fick på Good Reads (jag antar att det grundar sig på att jag givit höga betyg till Stephen Frys självbiografier). Hade aldrig hört talas om Quentin Crisp, men blev klart intresserad efter att ha läst hans Wikipediasida, där han beskrivs inte bara som writer, utan också som raconteur. Vilket ju är ganska imponerande och för tankarna till en sorts Oscar Wilde-karaktär, ouzing fabulocity. Dessvärre fick jag inte tid att läsa boken, på grund av att jag (som varje sommar) överskattat min förmåga till sommarläsning och mer eller mindre drunknat i bibliotekslån. The naked civil servant gavs ut första gången 1972 och tre år senare gjordes också en film baserad på boken. För att spara lite lästid slog jag helt enkelt till och kollade på filmen igår kväll. 

Jag tyckte mycket om filmen som också fick en sorts uppföljning i dokumentärform 2009 då An Englishman in New York innehåller en intervjudel där John Hurt som spelar huvudrollen samtalar med Quentin om filmen. Det hela handlar helt en enkelt om Crips liv - hur han redan i barndomen uppvisade ett mycket feminint beteende och hur han vägrade anpassa sig till de normer som styrde samhället under de första årtiondena av 1900-talet. Han kom ut som homosexuell 1931 och såg till att göra det på ett sådant sätt att ingen skulle kunna förneka homosexuella existens. När Crisp väl kommit ut fann han sig tillhöra en klick av flaming homosexuals och cross dressers - det finns inga andra typer av öppet homosexuella, utan det är liksom allt eller inget. Senare beskrivs också hur han portas från gayklubbar eftersom han är så "uppenbar" - där finns massor av män som lugnt och stillsamt vill kunna gå därifrån tillbaka till sina heteroliv utan att vägen lyses upp av den hennafärgade fyrbåk som är Quentin Crisp. 

Filmen (och antar jag boken) ger en intressant inblick i precis hur jävla jobbigt det måste ha varit att komma ut som homosexuell i en värld där det var helt ok att bli spottad på, slagen, hånad och allmänt förnedrad utan att samhället lyfter ett finger. De scener där Crisp ger sig i kast med att förändra samhällets syn på homosexuella är också de bästa. Som när han försöker mönstra när Andra världskriget bryter ut och på frågan vad han tror att en sån som han skulle kunna erbjuda armén svarar: "Anybody can die". Han blir till sist också tagen av polisen efter att de ljugit ihop att han erbjudit sexuella tjänster och lyckas väldigt snyggt med att läxa upp ordningsmakten från vittnesbåset. 

Jag rekommenderar den här rullen och säkert också boken även om jag inte läst den, hehe. 
Boken --> Bibblan. Adlibris.
Filmen --> Imdb

2 kommentarer:

  1. Både film och bok låter spännande, får kolla in på bibblan tror jag!

    SvaraRadera